En dag i solen. Och i vinden.

Det blev en strålande dag. Vaknade i vanlig ordning lite innan klockan 6. Vred och vände på mig ett tag och bönhörde väckarklockan som tjöt vid 7.30. Gjorde kaffe, duschade, kollade så att allt som packas skulle, packat var. Det var det. Via Seveleleven ner till stationen för första etappen, Malmö-Kävlinge. Tåget går 09.08. Prick.
I Kävlinge - ca. 09-35 - något osäker på riktning så jag frågar en taxichaffis - tack och lov. Jag hade tänkt mig ett håll, vilket hade lett mig raka vägen tillbaka till Malmö.
Upp på vägen och trampandes iväg, benen något stumma efter gårdagens tur till Torup - under vilken jag inte skiddade på golfbanan. Det går fint. Vinden i ryggen, solsken i nacken och Cult of Luna, Wu Tang och lite annat i öronen. Tills jag kommer till Döjsebro. Var det väg 104 eller väg 108 jag skulle ta. Ett snabbt samtal till Martin som kollar Google Maps. 104. På rätt väg.



Tjoff och smack så är jag framme i Landskrona. Trampar igenom stan och ut till kvarteren där jag jobbade förut, Borstahusen. In på Ica och handlar förnödenheter. En välbehövlig paus längst ute i Borstahusens hamn. Vatten, Powerrade (enbart socker), ett äpple och choklad.
Jag vet sen innan att det finns något som heter Ålabodarna, dit man kan gå från både Landskrona och Helsingborg. Det finns även en cykelsymbol på skylten så jag drar på.



Men efter tre svängar möts jag av en mördarbacke.
Men det som kommer sen är underbara grusvägar, stigar och slingor längs - och ovanför - stranden. Jag svänger fel några gånger och hamnar i drivor av havsslipad sten. Men det gör inget. Backarna i Glumslöv är djävulska. Men det gör inget. Stigarna och grusvägarna är fantastiska. Det uppstår ett flow och jag tänker hela tiden "vem fan behöver en mountainbike". Jag möter inte en enda cyklist - och det förvånar mig.



Såsmåningom framträder Helsingborgs konturer och jag vet att mina ben snart kommer att få vila. Cykelvägen leder mig rakt in till Knutpunkten. Jag köper biljett och undrar hur jag ska göra när jag har cykel. "Ta samma väg som bilarna" blir jag upplyst om.
Ombord på färjan och det är inga problem. Färden över är ett nöje. Carlsberg och Gammeldansk.



Det danska landet känns, redan när jag kliver i land, som en pina.

Jag fortsätter imorgon om turen på den danska sidan. Men jag gör som dom gör i Lost - lämnar några hints. Motvind, velcrosvetton, svält, mördarbackar och slutet.