Mardröms-Danmark

Äntligen är Danmarks-traumat bearbetat. Och som en del i min rehabilitering ska jag nu berätta om det här:


Helsingör och Danmark hälsade mig välkommen med sol, brutal motvind kyla. Det var inte direkt minusgrader men den strandnära rutten banade för att havet skulle ha en kylande effekt.
Min plan från början var att cykla ner till Humlebæck för att äta lunch på Louisiana. Vägen söderut var vacker och extremt cykelvänlig. Men backarna. Fy fan vilka mördarbackar.
Utan vatten och utan förnödenheter når jag så småningom det tilltänka lunchstället, men en ringlande kö och en skrikande mage ackompanjerade av skrikande ben bestämmer jag mig för att trampa vidare - tänker, något naivt "det måste finnas 1000 lunchställen här". Det gör det icke. Vid varje by hoppas jag, men inga matställen. Till slut kommer jag fram till Vedbæck. Då har jag cyklat 3,5 mil, svinhungrig och helt dränerad på energi.


I Vedbæck får jag se en Netto-skylt och svänger instinktivt av. Men det är stängt. Det är ju trots allt långfredag. Men efter lite letandes i byn hittar jag Bakstuen Café & Pizzeria. En vegetarisk pizza med paprika, champinioner, sparris och kronärtskocka. Jättegott. Och jätteskönt för mina ben. Jag pausar men inte för länge. Jag är rastlös och vill komma vidare. Med bara 1,5 mil till Köpenhamn är jag hetsig.


Det blir många pauser för att äta godis, fylla på med vätska, snusa, ta en cigg och vila lite. Det finns många fina ställen att pausa på och jag passade på att stanna på nästan alla.


När jag vid 16-tiden börjar känna storstadsluften i min näsa får jag ny energi. Men jag har absolut ingen aning om var jag är eller hur jag ska ta mig till stationen. Så jag kör på ren känsla och tänker att jag måste köpa med mig en flaska bubbel och en flaska Gammeldansk. Hittar en Fakta och handlar det jag ska.
Sen tar min magkänsla mig rakt in i stan och rakt på stationen. Blir tutad på av en busschaufför som hytter obarmhärtigt med näven. Men jag gjorde inget fel. Höll ut vänsterhanden och svängde vänster. Det påhoppet kommer lämna djupa spår i min själ.
Att se huvudbangård tona upp sig gör att det börja vattnas i mina ögon. När jag dessutom hittar en Per Gessle-affisch vet jag att jag har kommit fram.