För att inte bli allt för otålig på att ut och provköra, snön ligger fortfarande tät på Malmös gator där ju gatukontoret eller vilka det är verkligen INTE gör ett bra jobb för att hålla det snöfritt, har jag kokat ihop en egen medicin. Jag har inte satt tillbaka kedjan. Gör jag det tror jag att jag kommer bli alldeles för frestad att sticka ut och kötta Amiralsgatan upp och ner. Visserligen är det en aluram och jag tror inte den skulle bli särskilt angripen av vägsalt och fukt. Men jag vill ändå vänta. Vänta tills den stund då vintern släpper sitt grepp om mitt arma, platta landskap och den där känslan infinner sig. Känslan när man känner att luften inte biter in näsan och luftrören, när man nästan kan höra snödropparna knacka på jordlagret underifrån. När det finns ett par smala strimmor torr och relativt grusfri asfalt skönjar. Då vet jag att det är dags att montera dit kedjan och vördnadsfullt bära ut min sköna dam och sitta upp för en tur.
Det kommer bli så bra att känna Ellipsens spänst, att utforska de olika möjligheterna med mitt nya styra. Men framförallt att få känna ett ljummare vinddrag i ansiktet.
I övriga nyheter och flummerier den här veckan. Idag låg ett väldigt trevligt brev och väntade på mig när jag kom hem. Min vän Andreas har skurit ut finfina Spiritualized-dekaler (se bild nedan) som självklart ska sitta på min Specialized. Kommer bli en killer. Mattsvarta dekaler på en grå hoj.
I helgen köpte jag ett par crossdäck till beatern. Monterades i måndags men tyvärr hade jag alldeles för smala skärmar. Tro då inte att jag väntade till dagen efter och gick och köpte ett par bredare skärmar... Nänä. Bra karl reder sig själv, och dessutom var jag inte sugen på att halka omkring mer på Gatorskins. Sagt och gjort, fram med tändare och tång och elda på plastskärmarna. Nu ser skärmarna ut som dom haft syfilis eller något som H.R. Giger skapat. Men det funkar. Grepp i snöiga kurvorna och inget stänk på rygg eller haka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar